Post by Fredrik :Ostman-----< Jan Böhme >
Detta gäller också i andra sammanhang. I Frankrike är det viktigaste
med en diskussion i en arbetsgrupp att den kommer fram till ett
resutat så fort som möjligt. I Sverige är det absolut viktigaste att
alla får prata i den ordning de har bett om ordet.
Men å andra sidan delar svenskarna med sig av användbar information i
högre grad än någon annan nation. Antagligen är det därför svenska
företag är så framgångsrika.
Jag lyssnade på ett föredrag hållet av en svensk, uppfödd och skolad i
Sverige och med en bakgrund, om jag minns rätt, i IKEA. Han har nu
arbetat i många år som VD på stora franska företag, däribland på
Printemps som bland annat har ett av de stora kända varuhusen på
Boulevard Haussmann. När han höll föredraget var han VD på en annan
stor varuhuskjedja, det kan ha varit Conforama.
Den här mannen (jag kommer inte ihåg namnet), pratade en hel del kring
kulturskillnader och hans stora kritik mot fransmännen var deras
oförmåga att dela information och att arbeta via informella kontakter.
Som skräckexempel tog han just Printemps på blvd. Haussmann. Företaget
har ett antal sektionschefer som ansvarar för en del av varuhuset,
dessa har i sin tur sig underställda ett antal avdelningsansvariga i
flera nivåer. Han sa att det råder fullkomligt vattentäta skott mellan
sektionerna, och en avdelningsansvarig som har ett problem löser
aldrig det direkt med en kollega från en annan sektion, faktiskt inte
ens med en kollega från samma sektion om han är från en annan
avdelning, även om det vore det lättaste och naturligaste. Allting
måste upp i organisationen, och ner i organisationen, och så svaret
samma väg tillbaks. Föredragshållaren påpekade att Printemps Haussmann
inte är ett unikt exempel, även om det är ett av de mer utpräglade.
Hans uppfattning var vidare att Frankrike nog utbildar världens bästa
ingenjörer, men det har man inte mycket glädje av då de kan inte
samarbeta med varandra och med andra yrkesgrupper. Ett uttryck han
använde var att information är makt, och delar man med sig av den, då
förlorar man makt.
Efter föredraget talade jag med en yngre, svensktalande (mamma eller
pappa var svensk), fransman. Hans absoluta uppfattning var att han
aldrig mer skulle arbeta i ett franskt företag, detta efter att ha
fått ett jobb i ett amerikanskt företag. Han ansåg den franska
företagskulturen rent allmänt vara bedrövlig.
Vad det gäller detta med att information är makt, har jag själv
upplevt det väldigt tydligt, folk använder sin kunskap till att styra
andra och att bevaka sin egen position, det kan vara mycket svårt att
få information annat än i små etapper. Något som förvärrar saken här
nere, är att man väldigt ofta ser det företag man arbetar för som en
motståndare, man solidariserar sig överhuvudtaget inte med sin
arbetsgivare, utan den ska man pungslå så fort man får tillfälle utan
att det drabbar en själv allt för mycket. På en middag nyligen talade
jag med två goda irländska vänner om just den saken. Den ene är stax
under 40 och den andre snart 55, bägge har bott här i 10 år eller mer,
en är chef för en av restaurangerna på Disney och den andre är
arkitiket för Disney, och bägge två är bedrövade vad det gäller
fransmäns inställning till sin arbetsgivare och till arbete. Den yngre
av dom tror att det bland annat beror på att facken är svaga, och
därför inte kan förhandla och därmed inte tar ansvar. Som ett
närliggande exempel nämde han att samma dag som Disney slog upp
portarna för drygt 15 år sedan så strejkade man påpassligt på
järvägarna. Det låter kanske som om det inte finns ett samband, men
som en del av samarbetet mellan Disney och den franska staten drog man
bland annat en TGV-linje till Disney och förlade en station precis vid
ingången. Disney, detta jätteprojekt som skapat direkt och indirekt
över 10 000 arbetstillfällen, gör man allt för att sabotera på deras
invigningsdag och gör det på effektivaste möjliga sätt. (Och vi ska
inte glömma den dag representanterna för IOK var på besök i Paris för
att utröna om man skulle kunna förlägga OS hit, då gick den parisiska
kollektivfabriken i strejk trots att man vet att en av de viktigaste
punkterna för IOK just är en fungerande kollketivtrafik.)
Mina vänner påpekade att när de lämnade skolan för att börja arbeta
rådde det 18-20% arbetslöshet på Irland, och man var stolt över att ha
fått ett jobb, men här i Frankrike, menade bägge, behöver man ju inte
arbeta för att ta sig runt, och det kan vara en del av förklaringen
till att man inte värdesätter sin arbetsgivare. Men samtidigt skrev
jag ju i början om fransmannen som tyckte att den franska
företagskulturen är bedrövlig, så det finns väl även en växelverkan.
Jan raljerar i sitt inlägg om hur det på svenska möten det viktigaste
är att folk ska få tala i den tur de fått ordet, men det är väl ett
uttryck för den koncensusmentalitet som råder i Sverige. Alla ska vara
överens och inte bara mulet acceptera vad mötet beslutat. Det blir
långa och tröga beslutsprocesser på så sätt, men när man väl har
klubbat går alla åt samma håll, och det väldigt kraftfullt, och har
man ett gemensamt mål så kanske det ligger närmare till att man
underlättar för varandra i arbetet. Här nere kommer lätt besluten
väldigt fort pga någon talför och övertygande mötesledare, men efter
ett tag så går det lätt fel då folk faktiskt inte kännt sig delaktiga
i beslutet, och man struntar därför i vad man kommit fram till.
Mvh
Hans Bjärstål